Benny & Joon.
Det börjar bli rutin det här. Bakfylla på fredag.
Sitta i mjukisbyxor framför tvn hela kvällen.
Vara för slö för att gå och hyra en film.
Zappa.
Tråkigt. Zappa.
Trist. Zappa.
Zappa. Zappa. Zappa.
Och då!
Out of nowhere kommer en film på kanal 9 som får mig att fnissa förtjust ena sekunden och få ont i magen i nästa.
Johnny Depp i mitt hjärta.
Rekommenderas varmt.
Speciellt till Anna Wessman.
Zappa. Zappa. Zappa.
Säljarlön.
Eftersom lönen som trillat in på mitt konto var betydligt större än förväntat så ska dagen dedikeras åt shopping. Får väl se om jag lyckas hitta några kläder eller om det kommer bli heminredning för hela slanten. Det brukar bli så nu förtiden.
Men först ska jag till Studenternashus och betala kåravgift. På tisdag drar det igång.
Hur kan man känna sådan glädje över att börja studera?
Härligt!
Guldfärg är underskattat.
Jag är kreativ.
Ska du till stan? Ring för en fika!
Tanter.
Tant 1:
Färgglad, hår som spretar åt alla håll och läppstift utanför munnen.
Tant berättar att det är hennes födelsedag och att hon är påväg att äta lunch. Jag gratulerar artig och hon fnissar samtidigt som hon berättar att det allt var MYCKET bättre att fylla år när man var ung.
Den här damen märker man från första början att hon inte riktigt har alla hästar i stallet.
Tant 2:
En stram tant svänger upp precis framför mig när jag är påväg mot trappuppgången. Hastigheten är extremt långsam och jag kommer inte förbi henne. Hon öppnar dörren för mig med ett högljuddt gällt "VARSÅGOD!" samtidigt som hon tittar på mig med elaka ögon. Om vi varit hundar så hade hon morrat.
Jag smiter förbi och trycker på hissknappen. Damen ska självklart också till hissen så jag väntar tålmodigt på henne.
Hon vänder ryggen mot mig i hissen och tittar in i väggen. Efter en(1!) våning går tanten av och jag kan pusta ut.
Denna tant var helt klart normalt funtad.
Summa summarum:
Hellre lycklig idiot än bitter och skärpt på ålderns höst!
Regndroppar.
Okej. Det regnar.
Jättemkt.
Göteborg är en blöt stad.
Det är svårt att samla den där energin som krävs för att ta sig utanför dörren.
När det regnar så förbannat.
Det tar aldrig slut.
Men nu är det dags.
Tur att jag har mitt fina turkosa paraply!
Sensommar slottis.
Såhär de sista sommardagarna, alldeles innan plugget sätter igång spenderar jag tiden åt lustfyllda tidsfördriv.
Slottskogen har blivit besökt två gånger idag, på förmiddagen för en löprunda och på eftermiddagen för strosande i solen och kik på djuren.
Till vänster har vi en älgko med kalvar. Det är älgen Oliver som varit i farten. Älgen Oliver har gjort halva älgpopulationen på slottis på smällen. Vilken hunk.
Till höger är det en nyfiken bergsget som kollar läget.
Och här är min andra hälf.
Nu ska jag fika med en flicka som vid vår senaste utgång fick mig att ha ont i rumpan i flera dagar efteråt!
Sug på den du!
Ingen uppkoppling.
Då vi i flytten lider av internetlöshet sitter jag nu på Condeco med en latte på höger sida och en bunt räkningar på vänster sida. Fiket är överfullt av lattemammor och deras kladdiga ungar. För att inte tala om deras barnvagnar som tar upp halva golvytan. Men Jack Johnson spelas i högtalarna och räkningarna är betalade.
Så jag är nöjd.
Det gäller att se oberörd ut så inget förstår att man sitter som en tok och tar bilder på sig själv.
Vår lägenhet är helt färdigtapetserad nu. Tak och lister är nymålade. Det är fräscht och underbart.
Och vi har införskaffat världens vackraste skrivbord. Lovar att ladda upp en bild snarast.
Ikväll ska jag och Emelie dela på en flaska vin eller tre. Och så ska vi skvallra.
Kan hända att det blir en sväng på stan också. Det brukar blir så.
Öl och inspiration.
Att vandra hem.
I spöregn.
Från en utekväll där jag tröttnar, alldeles för snabbt. Tröttnar på påklistrade leenden och allt för många öl.
Att komma hem till en underbar lägenhet. En lägenhet som börjar bli mitt hem. På riktigt.
Det ger mig livskraft. Och inspiration.
Och drivkraft.
Jag är tilllfreds med mig själv, mitt liv och mina framtidsutsikter.
Är du?
